Hoppa till sidans innehåll

Stockholm Indoor Cup

01 MAR 2020 17:42
Tommy och Viktor utmanades ordentligt i en inomhussprint med flera våningar, långa vägval och kluriga kontroller. Här kan du läsa hur de gick för dem!
  • Skapad: 01 MAR 2020 17:42

Första helgen i februari var jag (Tommy) och Viktor i Stockholm och tävlade i inomhusorientering, och OJ vad roligt det var!

Inomhusorientering var något jag fick upp ögonen för tidigt förra året efter att ha läst om det i Skogssport. Det kan låta simpelt men genom att stänga dörrar, spärra av korridorer och trappor osv. så hade man skapat vägvalsproblem utan dess like. Det såg helknasigt ut och hade säkert varit kul att prova på.
Med detta i bakhuvudet så blev det december och när jag träffade Viktor på avslutningen vid lucia så visade det sig han också hade liknande tankar, så då bestämde vi det. Den 1-2 februari åker vi på Stockholm Indoor Cup.

Helgen närmade sig på nolltid och till slut stod vi där framför en stor gul byggnad, redo för den första etappen och fulla av förväntan. Platsen var Viktor Rydbergs samskola i Djursholm, en pampig byggnad från 1891 med fem våningar inklusive observatoriet. Vi hade tidigare under veckan fått ta del av terrängbilder som utlovade många trappor och trånga korridorer, men särskilt nyfikna var vi på det katakomb-liknande stället som utgjorde skolans källare. Det såg ut som en underjordisk labyrint med trånga passager, snäva hörn och tydligen bara 1,60 som lägst i takhöjd!

Inne i skolan och på väg till arenan fick vi en första skymt av tävlingsområdet, en publikpassage i botten av skolans huvudtrappa som skulle visa sig vara en nyckeldel på banan. Till vänster såg man en trappa ner till källaren, till höger en dörr ut (!) och rakt fram trappan som ledde upp till ett halvplan med ingång till skolans aula och därifrån två trappor (en på vardera sida) tillbaka upp till nästa helplan. Ett spärrband var draget som möjliggjorde entré till aulan endast om man kom uppifrån på höger sida.

Många som passerade gjorde det i promenadfart läsandes sina kartor, och tankar i stil med ”hur svårt kan det vara egentligen” började dyka upp i huvudet. Men ju fler av dessa som såg ut att tillhöra min klass, desto mer gick tankarna åt ”vad tusan har jag gett mig in på”-hållet. Vissa såg minst sagt förvirrade ut och sprang fram och tillbaka flera gånger… Min starttid närmade sig, så nu skulle jag äntligen få prova på detta själv!

Starten gick och det var en ganska snäll inledning med två kortsträckor följd av ett våningsbyte till våningen ovanför (via brandtrappan om man så ville), men sedan blev det mer Indoor Cup-likt. Nästa kontroll fanns på samma våning i andra sidan huset, och naturligtvis var kortaste vägen dit avstängd. På flera ställen!

Kartan (som kan ses nedan) var ritad med alla våningsplan ovanför varandra. Trappor och trapphus var märkta med röd färg och ­­­­­­­­­bokstäver så det var tydligt hur våningarna hängde ihop. Pilar visade om det gick upp eller ner och det var något som var direkt avgörande att förstå, och nu kom det första riktiga provet.

Vägen till nästa kontroll var nu snarare ”ner en våning, byt trappa, ner en våning till, nästa trappa, upp en våning, ut, in till publiken, upp två våningar, nästa trappa, ner en våning, hitta rätt dörr”, men att komma på det med alla alternativ som fanns var inte helt lätt när det var skarpt läge. Inte alls samma sak som att sitta ner i lugn och ro efteråt och gå igenom banan. Dessutom hände också att det blev ”ner i trappa O, ner i trappa L, upp i E, ut, upp i JK, ner i A, framme. Men vart skulle jag först nu då? M? O? O kanske. Hur var det sen då?” Ett problem som vissa mer erfarna löpare löste med hjälp av en penna…

 

Viktor gjorde en bra etapp och sprang in på plats 57 (39:09, +13:38), hela 18 minuter före mig på plats 150 av 224. Jag tappade massa tid på alla sträckor som passerade JK-trapphuset där det var spärrband dragna på ett lurigt sätt. Knäckte man systemet tidigt så fanns det mycket tid att vinna. Jag, liksom många andra tror jag, gjorde det först i hotellrummet efteråt så jag var säkert själv en av dem som såg förvirrad ut.

Källaren då? Jodå, precis som förväntat. Såg man inte upp så kunde man dunka huvudet i vattenrör. De många gångarna gjorde det svårt att passa kartan om man tappade bort sig då kompass inte var användbart. Delvis mörkt (liksom flera andra ställen faktiskt), så man fick välja sina platser för kartstopp. Vissa ställen var så smala att det var nödvändigt med enkelriktningar. Skitskoj! 

Som om inomhustävlingen inte vore nog så tog vi oss även an långpasset som de erbjöd, en bana genom bostadsområden och skogar i Danderyd. Tyvärr inga bilder därifrån, men det var jättefina friluftsområden med motionsspår, grillplatser, kojor m.m. Blött var det dock. Det som på kartan var redovisat som diffusa sankmarker var mer som sjöar så vi höll oss mest på stigarna. 13 km fick vi ihop, som avslutades med tre kontroller på toppen av var sina 40 meter höga berg. (Precis vad vi behövde). Nu hade vi verkligen gjort oss förtjänta av lite rast-vila och en bit mat.   

Söndagens etapp gick på Södertörns högskola, en minst sagt stor byggnad belägen i Flemingsberg. Gårdagen hade satt sig i benen kände jag så det var inte den bästa känslan, men det skulle säkert bli lika roligt ändå. Innan start spanade vi in arenan lite och fann en innehållsförteckning över skolan. Plan 11 stod det högst upp! Inte vad vi förväntade oss vid ankomst givet bilden ovan.

Dagens etapp var raka motsatsen till lördagens. Det fanns enorma ytor att röra sig på med stora föreläsningssalar, långa korridorer att sträcka ut benen i, och självklart betydligt fler våningsplan. 10 av dem användes till tävlingen.

Det gjorde också att det var en fysiskt tuffare bana eftersom det gick att springa fort under längre partier och det i kombination med fler våningar gjorde att det vart stumma ben mot slutet. Särskilt när jag skulle ta mig mellan kontroll 20 på våning 10 till kontroll 21 på våning 9. Bästa vägen hade nog varit ”trappa C ner till våning 8, B ner till våning 5, W upp till våning 6 och A upp till våning 9” vilket låter jobbigt nog, men den kombinationen hittade inte jag då, så jag var nere på våning 2 för att sedan springa ända upp till våning 9!

 

I övrigt var det minst lika tillkrånglat och utmanade som etapp 1. Det gällde verkligen att tänka rätt vid våningsbytena. Dels var det lätt hänt att tappa räkningen när man snurrat runt fyra varv i trapphusen, men det gällde också att ha full koll på riktningspilarna, så att man hamnade på rätt sida spärrbanden vid trapphus B och C på våning 5, som nog var denna banans nyckelparti.

Tröttheten satte sig inte bara i benen utan även hjärnan fick sig en dos av det. Till kontroll 15 blev det ett antal tankevurpor på vägen och jag hamnade på något ställe som inte alls såg ut som jag hade tänkt mig. Jag försökte läsa in mig, fattade ingenting och efter vad som kändes som en minut insåg jag att kontrollen satt en meter bakom mig…

Trots det och flertal andra långa kartstopp gjorde jag ett bättre lopp nu och slutade 97:a (1:12:04, +27:56) ett par minuter före Viktor på plats 110.

Något man aldrig ser på vanliga tävlingar var horderna av folk som kunde stå vid kontrollerna och bara tänka. Eftersom det hela tiden krävdes fullt fokus på genomförandet av varje sträcka, så man inte missade en klassrumsdörr eller sprang ut från ett trapphus på fel våning (vilket ändå hände några gånger), så fanns det ingen tid till att planera nästa sträcka i farten.

Dessutom var det bra att planera hela sträckan direkt, för vägen som såg lockande ut vid en första blick var inte sällan blockerad längre fram, så detta kunde leda till kartstopp på både en och två minuter. Det var också ett extra stressmoment när man stått där en stund och andra som kommit senare började springa iväg, och det förbättrade ju knappast tankeförmågan.

Avslutningsvis kan jag bara säga att det här var fantastiskt roligt. Även om jag ibland kände mig totalt borta så ville jag aldrig att det skulle ta slut. Det mest avgörande för resultatet är inte hur fort man springer utan hur fort man löser vägvalsproblemen, så det betyder att vem som helst kan få en bra placering i mål. Jag är givetvis öppen för detta igen nästa år och vi kan definitivt rekommendera fler att prova detta. Men man måste bestämma sig i tid för tävlingsplatserna tog slut på bara några dagar.    

 

Lite siffror…

Startande etapp 1: 1440 st
Löpsträcka etapp 1: 2,46 km
Placering etapp 1: 150
Segrartid etapp 1 (herrar): 25:31   
Citat: ”Mamma, du är i vägen.” (Det var enfiligt när jag kom ikapp två personer i källaren)

Startande etapp 2: 1646 st
Löpsträcka etapp 2: 4,17 km

Skribent: Linn Eriksson
Epost: Adressen Gömd
 

EventorBanner178x42_3

slhemsida

o-ringen_Logotyp_generell_farg

o-camp logga

naturpasset

viarrangerar-stor_banner

sisu_webb_banner_170x170_samverkan

 

 

Postadress:
Ryda SK - Orientering
Theresé Andersson, Ryda Sätesgården
53496 Vara

Besöksadress:
Almesåsen
53496 Vara

Kontakt:
Tel: 051212018
E-post: This is a mailto link

Se all info